Carita Hjelm

Jag bor med min familj i en by utanför Luleå som heter Södra Sunderbyn. I familjen bor förutom jag, min man Fredrik och våra två söner Filip och Simon. Jag har gillat djur enda sen jag var liten. Min stora syster har alltid haft hundar, katter och hästar. När jag var liten så var jag hela sommarlovet hos henne och hjälpte till med djuren. När jag var 14 år så fick jag min första egna hund och det var en strävhårig tax som hette Gizmo. Tyvärr fick han blåsljud på hjärtat och vi fick ta bort honom då han var 11 år. Vi var utan hund ett år sedan blev saknaden efter hund för stor och eftersom min man är pälsdjurs allergiker men tål strävhåriga hundar så tittade vi på strävhåriga raser men ville ha annat än tax. Läste om en massa olika raser och fastnade för schnauzer så året 2006 skaffade vi vår första schnauzer och det var en tik som fick namnet Iza. Hon var en ganska bestämd liten dam jätte snäll och fin mot familjen men ville helst inte att främmande skulle komma på besök, vissa accepterade hon bättre än andra. Henne var vi tvungna att ta bort när hon var 10 år pga en analfistel som ställde till problem för henne. Hon fick också ljuvertumör. Det gick bara några månader så bestämde vi oss för att ta en ny schnauzer och sagt och gjort så hämtade vi hem våran Loke. Han var en glad kille och han älskade allt och alla (förrutom andra han hundar). En mycket trevlig schnauzer hane. Han fick somna in 8 år gammal av cancer. Vi har även Lokes son Oden i våran familj. Loke tyckte lydnad är för dom som ids hålla på med sådant, men nosework var bland det bästa han visste, så då tränade vi det.
Oden gillar all typ av träning men rallylydnad och nosework är favoriter. 
Jag talar även finska/puhun myös suomea.